17 Augusti

Abbe , Ingen kan älska dig som jag ..

Idag ska jag ta det lugnt , skolan börjar tyvärr i morgon. Och dig har jag inte träffat på hela sommaren , Ingen anar hur mycket jag saknar dig. Ingen anar hur jag gråter om kvällarna när jag tänker på hur detta kanske är din sista sommar. Du får inte dö från mig , hur kan världen vara så känslolös. Ingen varelse kan vara så älskad som du är , ingen så underbar. Ändå är det du som måste dö. Jag vet att du har levt ett långt liv, jag vet att du har varit lycklig. jag att ingen någonsin har slagit dig , ingen har behandlat dig illa. Hur skulle man kunna ? När man tittar in i de där busiga ponnyögonen , fulla av liv , Kan man inte tänka tanken att skada dig. Jag borde vara glad , jag har haft lyckan och turen att känna dig i sju långa år. Du har varit min allra bästa vän. den som alltid ställt upp. det var du som ledde mig genom volter , serpentiner , snett igenom och allt vad det var. Du gjorde det med en ängels tålamod och öronen framåt. Du var den första häst jag någonsin galloperade på , Du gav mig min första skogstur , det var alltid Du som betydde mest för mig. Mitt hjärta gör ont , det var så länge sen ajg såg dig. Så länge sen jag mumlade fina ord och komplimanger i ditt lurviga öra. Men ikväll ses vi igen , ikväll är det jag som tar hand om dig. Vi ska gå vår favoritrunda , den du helst bar mig genom. jag önskar att jag kunde sitta på din rygg , Det finns inget jag saknar mer än det. Men den tiden är förbi. Jag går med dig istället , det är också underbart , såklart. Så länge jag är med dig är jag lycklig. jag längtar efter dig. Mitt hjärta skriker efter dig. jag behöver din varma lurviga päls , Jag behöver dina fina små ponnyögon , jag behöver din närhet och din omtanke. Jag behöver dig ... <3